ffxiicover

Recension: Final Fantasy XII: The Zodiac Age

Det var förmodligen inte en överraskning att spelet efter det mycket framgångsrika Final Fantasy XI kändes som singleplayerläget för ett MMORPG, komplett med ett MMO-ish-stridsystem och en hel del MMORPG-influerade spelsystem. Det var det spel i serien som tog sig störst frihet och experimenterade med alla traditionella system som vi kommit att älska i Square Enix spelserie. Nu tio år senare är det tillbaka i en remastrad version med mängder av nyheter. Men hur väl har spelet åldrats? Är det fortfarande lika magiskt som förr i tiden?

Final Fantasy XII utspelar sig i världen Ivalice, samma värld som Vagrant Story och Final Fantasy Tactics Advance, ungefär tusen år efter händelserna i det senare spelet. Det börjar med invasionen av riket Dalmasca av det Arkadiska riket, som senare avser att använda kontroll över Dalmasca i sitt krig mot riket av Rozarria. Dalmasca faller, den dalmaskanska prinsessan Ashes nya man dör i striderna, och Ashe själv rapporteras ha blivit dödad. Kort därefter träffas kungen av Dalmasca med arkadiska diplomater för att förhandla om fred. Ett band av dalmaskanska riddare reser för att stoppa honom från att underteckna fördraget, vilket bara var ett sätt för att få kungen någonstans där han kan mördas, men de är för sent. Riddarna, däribland en skytt som heter Reks, dödas, liksom kungen själv. Två år senare är Rabanastre, den ockuperade Dalmascas huvudstad, en relativt fredlig stad. Vaan, en av de många unga männen som blev föräldralös i kriget, och den avlidne Reks bror, bestämmer sig för att han ska slå tillbaka mot archadierna genom att bryta sig in i det kungliga slottet och stjäla någonting.

final-fantasy-zodiac-age-2

Det som han stjäl visar sig vara betydligt viktigare än han någonsin hade föreställt sig, och i sin tur hamnar han nu mitt uppe i slaget om Dalmascas befrielse. Vaan är inte lyckosökande pojken som ödmjukt tippar vågen i en episk konflikt för världens öde; Han är bara där av misstag och händelserna utvecklas kring honom. FFXII ligger i en del av en mycket större värld, med en storyline som roterar kring konstanta manipulationer, bedrägerier, dubbelkorsningar och uppenbarelser. Det kändes lite som att serien äntligen hade börjat växa upp.

Det är också värt att nämna att översättningsjobbet är toppklassigt, liksom skrivandet. Det finns faktiskt sympatiska tecken här, i motsats till karaktärer som du gillar trots dig själv, eller som du tycker om eftersom de tillför något roligt i den annars så allvarliga situationen. För att uttrycka det enklare, Balthier är förmodligen en av de bästa karaktärerna i hela denna serie, och han förtjänar ett eget spel. FFXII har helt övergivit sitt turbaserade stridssystem från sina föregångare till ett system som påminner om hur man slåss i ett MMO. Din partyledare är under din direkta kontroll, och du kan flytta honom eller henne runt slagfältet hur du vill. Dina andra partymedlemmar kan antingen styras direkt, även om det är tidskrävande och kräver mycket mikromanagement, eller så kan du konfigurera deras beteende enligt vissa parametrar som spelet kallar ”Gambits”. Det låter lite som om spelet spelar sig själv i grunden och i viss utsträckning är det så. Men du har tillräckligt med kontroll vad spelet gör så att det aldrig riktigt känns så, särskilt när du kan gå in och ta kontroll över någon av dina karaktärer när som helst.

final-fantasy-zodiac-age-1

Detta och den nyfunna relativa friheten och öppenheten i spelområdena, gör att FFXII känns som ett MMO men utan att gå hela vägen, en frihet som vi inte haft tidigare och en av de största nyheterna i spelserien. Det finns många andra, små saker, som jag uppskattar. Spelets världsdesign är det bästa i serien med dess stora städer, vildmarker och fängelsehålor som är fantastiskt bra designade. Fokuset på närstrid över magi är nu ombalanserat och ett större fokus på magi både offensiv och defensiv finns nu, vilket gör spellcasters mer användbara i fältet.

Den största ändringen som kom till spelet var i den japanska International Zodiac Age utgåvan där man introducerade jobbsystemet från Final Fantasy Tactics. Detta system gjorde det möjligt att på ett mycket mer ingående sätt välja ut specifika roller till dina partymedlemmar. Det återfinns även nu med små förändringar och balanseringar bland jobben men nytt är nu att du kan välja totalt två jobb per karaktär och på så sätt skapa en väldigt unik kombination som spelar på de två olika jobbens styrkor och svagheter.

Du har hel frihet att ge vem du vill vilket jobb och jobbkombination du vill men vill du få ut max av ditt party så blir det att vissa jobb är bättre och sämre lämpade för olika karaktärer pga. deras grundläggande statistik.

final-fantasy-zodiac-age-3

Fran och Penelo är offensiva hjul, Ashe är den välrunda karaktären, Basch är en tank och Vaan och Balthier är snabbare än resten, vilket gör dem bra tjuvar och sekundära krigare. Du kan få dem att göra andra saker om du vill, men du vill få dem att arbeta mot sina styrkor. Med de förädlingar som gjorts till berättelsen klockar den imponerande komplexa stridsmotorn och spelets fulla längd på ungefär 80 timmar, om du inte gör någonting annat än att köra genom enbart huvudstoryn, med enstaka tid tagen ut för att grinda eller jaga monster för extra loot. FFXII är på papper ett stort steg framåt för serien. Det är FF-spelet för människor som inte gillar FF-spel, och det är svårt att föreställa sig någon annan än den mest konservativa fansen i serien som hatar detta. Jag fann också att jag vill ha ett mer komplext Gambitsystem på några punkter. Som just nu består en Gambit helt av ”om x, gör y.” Det skulle vara trevligt att ha ”om x och y, gör z”, vilket skulle göra att en AI-partymedlems aktioner blir mycket mer komplext. Svårighetskurvan är inställd för att tvinga dig att göra mycket utåtgående grindning när du går igenom spelet, både för nivåer och för kontanter. Medan det finns mycket att utforska och mängder med sidouppdrag, är de inte markerade utan man får springa runt och prata med alla du ser och hoppas de har något sidouppdrag. Förutom de olika jaktuppdragen som finns i stadens olika barer, kommer du fortfarande att springa i cirklar utanför staden och letar efter monster. Pengar är nu oerhört knappa, i ett spel där allt du behöver måste köpas, från vapen till färdigheter till magi och rustning. Du kommer finna dig i att gå på lite utflykter vars enda mål är att få in pengar eller loot.

Detta är Final Fantasy XII i ett nötskal. Det är ett MMORPG utan den andra M eller O, och medan det inte är perfekt är det ett mer vuxet spel både i berättandet och miljöerna och för serien framåt med nytänk och experimentation. Med introduktionen av jobbsystemet förändrades spelet fullständigt, det blev ett mer involverande spel och sitter fortfarande i topp fem bland spel i serien.

9

Utvecklare: Square Enix
Utgivare: Square Enix
Plattformar: PlayStation 4
 Recenserat på: PlayStation 4 Pro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *