h_ToSC

Recension: Tales of Symphonia Chronicles (PS3)

h_ToSC

Min lycka var total när Bandai Namco utannonserade att de skulle göra en HD-version av Tales of Symphonia och att det skulle släppas till PlayStation 3. Ännu bättre blev det när de bekräftade att det även skulle innehålla uppföljaren Tales of Symphonia: Dawn of The New World och även släppas i Europa. Jag kände mig extatisk, detta var spelet som fick mig att bli förälskad i Tales of-serien. Inte nog med det, så firar Tales of Symphonia 10-år jubileum i år. Så frågan är ju om spelet har åldrats bra eller om det nostalgiska minnet av spelet är bättre än vad det egentligen är.

Båda spelen släpptes från början till andra konsoler, men Tales of Symphonia portades även till PlayStation 2 och blev en exklusiv version enbart för Japan. Den versionen innehöll lite buggfixar, nya specialattacker och andra godbitar. Tyvärr så kördes spelet i 30fps istället för 60fps som det kördes på GameCube. Det är just PlayStation 2-versionen vi fått i TOSC, det är lite tråkigt att de inte fixade till fps:en i denna port. Men det förstör absolut inte upplevelsen av spelet på något sätt i min mening.

ToSDotNWsc02
Tales of Symphonia: Dawn of The New World har dock aldrig funnits på en Sony-konsol förrän nu. Den stora förändringen från originalversionen är att det har fått lite högre upplösning och körs nu med en kontroll istället. Lite på gott och ont att inget annat ändras.

I Tales of Symphonia får vi följa Lloyd en ung ganska bekymmersfri man, från den lilla byn Iselia. Lloyds vän Geneis som både är en hejare på magi och ett geni, samt Geneis storasyster Raine, som är läraren i byns skola. Hon har också mani för ruiner, det är bäst att passa sig när hon är i ”ruin-mode”, det är bäst att inte fråga. Folket i Iselia lever ett ganska bra liv, då de har ett fredsavtal med Desians. Desians är elaka, hotfulla halv-älvor som förslavar människor. Dom är översittarna i världen och ingen vågar gå emot dem. Det är där Colette kommer in i bilden, hon är en barndoms vän till Lloyd, men hon är även den utvalda av mana. Hennes jobb är att regenerera världen, genom att göra det kan de driva ur Desians från Sylverant och återställa den sinande manan. Allt levande i världen är beroende av mana, inget kan leva eller frodas utan mana.

ToSsc03

Desians försöker dock ha ihjäl Colette då dem vill absolut inte att hon ska lyckas med världs regenereringen. Mitt i allt blir gänget räddat av Kratos, en förbivandrande legosoldat. Detta är bara början på något som kommer bli mycket större, det leder dem till världens hemligheter och andra sanningar.

Gillar man JRPG så har man hört liknande sagor förut, men jag är en sådan som kan lyssna och höra samma historia så länge den faller mig i smaken. Det som gör att Tales of Symphonia faller mig så mycket i smaken är det snabba stridssystemet, det är i realtid och fungerar väldigt bra. Dock kan det kännas något föråldrat idag, men jag tycker ändå det har åldrats bra. Med föråldrat menar jag då att det saknar mycket av de nyare grejerna som finns i nyare Tales of-spels stridssystem. Som ett ”free-run” läge, i Symphonia springer man i en linje så att säga. Något som Bandai Namco har kallat Multi-Line Linear Motion Battle System. Man kan även samla tre vänner och spela spelet tillsammans, något som är riktigt kul.

Kontrollen sitter som den ska och känns inte konstigt eller onaturligt på något sätt, du har dina vanliga attacker med kryss och specialattacker på cirkel.

ToSDotNWsc01

Musiken görs av Motoi Sakuraba och han har gjort mycket av Tales of seriens-musik, den är precis lika bra som förr i tiden. Jag tror även att folk som precis har introducerats för Tales of-serien kan njuta av detta. Något som är helt nytt för denna samlingen och även för ett Tales of-spel, är valet av japanskt ljudspår. Du kan välja att spela med det amerikanska ljudspåret eller köra med originalljudet. Något som många har uppskattat, detta gäller även Tales of Symphonia DOTNW.

Tales of Symphonia Dawn of The New World är en direkt uppföljare på första spelet och det utspelar sig två år efter slutet på Tales of Symphonia. För att undvika spoilers går jag inte in så noga på något här. Här tar vi i rollen som Emil, en blyg och feg grabb som knappt kan göra en fluga förnär. Han har förlorat båda sina föräldrar och får nu bo med släktingar i staden Luin. En dag stöter han på Richter, en man som både ser ner och försöker uppmana Emil att ändra sig och ta tag i sina drömmar. Emil tar de orden till sig och värnar om dem, han ser upp till Richter. Ganska tidigt stöter Emil även på Martha, som mer eller mindre blir totalförälskad i Emil. Martha har stulit Ratatoskt core från en grupp som kallar sig Vanguards, Ratatosk är alla monsters härskare. Efter olika händelser tvingas Emil att gå i pakt med Ratatosk och bli ”Knight of Ratatosk”. Vilket ger honom en del av Ratatosks personlighet och stridsfärdigheter. Något som kan komma till nytta, då Ratatosk inte får falla i fel händer. Då det kan ha förödande konsekvenser.

ToSsc01

Något jag verkligen gillar i TOS DOTNW är just hur Martha beter sig mot Emil, jag tycker det är sällan vi får någon kärlekshistoria där en karaktär verkligen går rätt ut och säger att hon/han älskar en annan. Eller för den delen visar hur mycket hon/han älskar sagda person, tycker det är otroligt uppfriskande.

Man har bara två spelbara karaktärer hela tiden, det är Emil och Martha. Resterande två är antingen monster som man får ta hand om och föda upp, som sedan följer dig i striderna. Då och då under spelets gång kommer man få återträffa några av karaktärerna från första spelet, de tar då en tillfällig roll i fighterna. Monstersystemet fungerar helt okej, verken mer eller mindre. Dock är det inget som tilltalar mig själv.

Fighterna fungerar på liknande sätt som i första spelet, dock är det ett mer uppdaterat stridsstystem vi har i DOTNW. Här har vi också tillgång till free-run som gör att du kan springa runt fritt i 3D i fighterna. En av de tråkigaste sakerna i spelet är avsaknaden av världskartan, här får du istället en meny till vart du ska. Jag som älskar stora områden och kunna utforska världar blir begränsad av ett sådant här val.

ToSDotNWsc03

I det stora hela är både Tales of Symphonia och Tales of Symphonia Dawn of The New World, två riktigt bra spel. Det första betydligt mer än det andra, men man får verkligen spelvaluta för pengarna här. Det är dock tråkigt att de inte valde att putsa upp det grafiska i första Symphonia lite mer, då det inte känns mycket bättre än hur det såg ut på PlayStation 2. Trots det är denna samlingen värd sina pengar, ännu mer så om man redan tycker om Tales of-serien. Om ni vill återuppleva Tales of Symphonia eller besöka världen Sylverant för första gången är denna samling att rekommendera.

Positivt

+ Mycket spel tid i två stora RPG
+ Lika underbart nu som då

Negativt
– Kunde putsat mer på det grafiska

8.0/10

Utvecklare: Namco Bandai Games / tri-Crescendo
Utgivare: Namco Bandai Games
Antal spelare: 1
Åldersgräns: 12

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *